Renovering av släktgård med bästa målaren i Stockholm

I somras gick det stora renoveringsprojektet av stapeln på vårt lantställe. Jag, min mamma, min pappa och mina fyra storasyskon skulle se till att ”Släktgården” skulle återfå sin forna glans. Vi kallade det för Släktgården med en stor portion ironi. Visserligen hade lantstället gått i arv i släkten sedan tidigt 30-tal, men i själva verket handlade det om ett torp. När första renoveringsdagen drog igång träffades vi tidigt på morgonen uppe vid släktgården. Det var dags för s.k. ”lagindelning”, vilket min pappa kallade det för att försöka smitta sitt engagemang till oss andra. Jag blev, som väntat, uttagen till det yttre laget. Detta eftersom jag enligt övriga är Stockholms bästa målare.

 

Jag minns knappt varför jag har fått den tituleringen. Kanske för att jag tyckte om att måla när jag var liten eller så. Att det skulle göra mig till den bästa målaren i Stockholm är jag däremot tveksam till. Men men, jag hade inget emot att arbeta utomhus under sommaren. Det tycktes dessutom bli en fin dag. Jag, min mamma och min äldsta bror spelade i yttre laget. Jag var (som sagt) Stockholms bästa målare och de var bästa trädgårdsmästare respektive grusansvarige. När jag ställde mig och började skava bort gammal färg från husfasaden kändes det bra. Jag var mycket hellre Stockholms bästa målare än ansvarig för att rensa ogräs.

 

Dagen gick. Det hamrades och slipades, plockades och fikades. Det var faktiskt riktigt trevligt och jag fick mycket uppskattning för mitt arbete. När vi hade kafferast på verandan sa min syster, kanske sarkastiskt men ändå: ”Wow, vilket sliparbete. Det ser man lång väg att det är bästa målaren i Stockholm som har utfört. Eller hur?”. Nu när jag skrev ut hennes kommentar inser jag att den givetvis är ordentligt sarkastisk. Men vem bryr sig! Stockholms bästa målare fick i alla fall vara utomhus medan hon själv spelade i Källarlaget. Kröp omkring och plockade musfällor och dammade av gamla malätna kläder. Vems renoveringsarbete trodde hon skulle göra mest intryck på Släktgården i Stockholm, målarens eller råttjägarens? I rest my case.

 

Renoveringen pågick över en långhelg och vi var ordentligt nöjda med resultatet efteråt. Det är något fint med att hela familjen går ihop i ett gemensamt arbete på det där sättet. Alla drog sitt strå till stacken. Den bästa målaren gav den lilla kåken i Stockholm fina kulörer. Råttexperterna kunde harva omkring i källaren och grusexperterna kunde göra vad sådana nu gör.

 

Jag ska upp till Släktgården nästa helg. Då ska jag fota och lägga upp så att ni får se hur den ser ut!