Byggbodar i skogen



Det fanns en tid då jag var duktig på att komma på berättelser. Det fanns också en tid som är den som just nu inträffar. Jag är inne i en svacka, minst sagt. Det finns en stress i mitt privatliv och mitt arbetsliv som sätter käppar i hjulet för sagoberättandet. Jag talar förstås om det faktum att jag varje kväll berättar sagor för mina barn. Den senaste i räkningen handlar om byggbodar. Har ni hört något så konstigt? Såhär löd berättelsen om byggbodarna:

 

Franz hade gått i skogen i timmar. Kanske till och med i dagar? Det var något märkligt med den här växtligheten. Den fick liksom tiden att gå långsammare och snabbare på samma gång. En oerhört märklig miljö och tillvaro som han gärna varit ute ur så snart som möjligt. Tacksamt såg han att han var på väg ut i en glänta där solen mötte mossan då den strilats genom trädkronornas svingande nävar.

 

Byggbodar stod uppradade i gläntan. Det var ett tiotal av dem. Han kände igen byggbodar eftersom han länge arbetat med jobb som förutsatte sådana. De stod uppradade och var väldigt små. Byggbodarna hade dessutom ett antal olika färger. När han tittade från höger till vänster och tillbaka igen insåg han att de faktiskt alla hade olika färg. Ingen byggbod var den andre lik. Var hade han hamnat någonstans?

 

Det fanns inte så mycket annat att göra än att gå fram till en av dem. Han var tvungen att hitta någon att tala med, vem denna någon nu kunde tänkas vara. När han kom närmare insåg Franz den enorma storleksskillnaden. Dörrarna som gick in till dessa byggbodar var lika höga som hans navel upp till hakan. Vem kunde bo där? Och vem bodde i byggbodar som stod mitt i en glänta i skogen? Det var ju definitivt någon, eftersom det rök ut skorstenen på 3 av dem.

 

Han böjde sig framåt mot en av byggbodarna och spände öronen. Tystnad. Han gick vidare till nästa och spärrade hörseln så mycket han kunde. Tystnad även där. När han sedan kom till byggbod nummer tre. Den gula, utifrån vilken det kom rök ur skorstenen – Ja, då var det annorlunda. Han hörde röster inifrån huset. Han kunde inte urskilja riktigt vad det var han hörde så han lutade sig ännu längre fram och försökte få någon slags inblick i vad som pågick bakom gardinerna. Det var då han hörde någon, med skrämd röst, säga:

 

”Den försöker ta sig in!”